Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JA, DET FÖRSTÅR JAG
han var på det här humöret. Men det skulle han
aldrig ha gjort. Ett välriktat slag kastade honom
rätt in bland de varma djurkropparna. Det var
Larsson som trätt till Ebons försvar.
— Rör henne inte, ropade han, vit i ansiktet.
Han ställde sig mot grinden och mötte de
andras upprörda ansikten:
— Det är bäst ni föra djuren vidare. När
fröken inte vill, kunna vi inte tränga oss på.
De andra muttrade motvilligt, men de voro
rädda för Larsson. Vallpojken var den som först
retirerade. Han hade fått syn på generalskans
grå ansikte bakom en gardin. Med vana och
säkerhet drev han korna nedåt landsvägen. De
andra lomade hem.
— O, tack skall ni ha, sade Ebon och tog
Larsson i handen.
Då blev han röd i ansiktet, mumlade något och
gick också han.
Ebon stod ett ögonblick kvar. Varför
försvarade hon detta hus som inte var hennes och
där hon vistats så kort? Hon gick uppför gången.
Så böjde hon sig framåt och smekte nästan ömt
över en blomknopp.
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
