Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER EN VINTERMÅNE
himlen. Det var vackert — som om himlen velat
låta de små människorna på gatorna få en liten
aning om en fjärran härlighet, ett under som de
borde tro på. Då neg Gudrun hastigt tre gånger
för nymånen. Och hennes ögon uttryckte nu en
livlig och innerlig önskan om något obeskrivligt
som denna nymåne skulle uppfylla åt henne.
Gudrun hörde ända ut i trappan att hennes
bror spelade på pianot. Då glömde hon det
gyllene hoppfulla märket på himlen nyss för en
förtretad känsla. Alltid skulle Arnold sitta där
och klinka. Han borde sköta sina studier på
Högskolan i stället för att störa hela huset med sitt
pianospel. Deras mor, majorskan, nickade litet
förebrående åt henne:
— Du kommer bra sent, Gudrun, sade hon.
Jag har nigit för nymånen, tänkte då Gudrun
Cardell för sig själv, och åter reste sig en liten
hoppfull känsla som ett nytt grönt skott inom
henne.
Kanske något ändå skulle hända som plötsligt
förändrade allt.
Tram, tram, ljöd det från pianot.
Arnold, hennes bror, hade herrars vanliga sätt
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
