Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER EN VINTERMÅNE
han, hennes älskade, kommit och tagit henne i
sina armar. Och då måste ju världen ha synts
henne ny.
Någon vit stridshingst hade han väl ändå inte
haft att föra henne bort på. Äventyrets vita fåle!
Gudrun log. Nej, nej, hennes far var ju vid
infanteriet. Men kanske blev det alltid så här sedan ?
Ett litet hem med tusen små grå plikter kilande
som möss omkring benen på en, tal om höjda
priser, ständiga bekymmer för att få pengarna att
räcka ? Var detta alltid slutet på en kärlekssaga ?
Ack, då skulle man väl aldrig vilja börja någon.
Och Gudrun tyckte sig se hur i livets väv
grått, svart och rött blandades och hon ville slita
bort de grå och svarta ränderna och trycka de
röda, bara de röda, mot sitt hjärta.
När Gudrun gick in till sig, såg hon åter
genom fönstret månskäran, nu högre på himlen.
Då tyckte hon att den blivit en smal gyllene
spång som ville slå sig fast i hennes hjärta. Hon
skulle promenera fram på den över den svarta
jorden med stjärnor regnande omkring sig. Långt
under henne skulle jorden, hennes egen lilla värld,
försvinna, och hon skulle nå en härlighet, vars
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
