Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER EN VINTERMÅNE
Gudrun, och hon hade ibland dansat med honom
på de få tillställningar hon varit med om i
Stockholm. Han höll på att utbilda sig till flygare.
Gudrun vände sig om på stationstrappan och
såg honom komma gående emot sig. Då blev hon
blossande röd, och en underlig oro fick fatt i
henne. Han bar en ljusgrön skinnrock, sådan
som officerare bruka använda. För att vara karl
var han ej lång, Gudrun och han hade nog
samma längd. Men det var något tryggt och
vackert över hans sätt att föra sig.
Säkert skulle han bli en utmärkt flygare,
tänkte Gudrun och förstod ej varför hennes
hjärta slog så hårt.
Han hade mörka, en smula sorgmodiga ögon,
vilket gjorde ansiktet tungt, men så snart han
log kom det något likt en morgongryning i den
dunkla blicken och gled ut över ansiktet, som då
på ett sällsamt sätt blev ljust och milt.
När Raoul var helt nära Gudrun vände hon
sig plötsligt om och sprang ut genom dörren till
de väntande slädarna. Hon kröp in i en av dem,
kände Petans mulliga höft mot sin och tyckte
sig på något sätt räddad. Klangen av hästarnas
6. — v. Krusenstjerna, Vivi, flicka med melodi.
81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
