Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER EN VINTERMÅNE
en själ som aldrig riktigt ville vakna. Så
besynnerligt att de logo på nästan samma sätt!
Hade Raoul också någon sorg, hemligare och mer
undangömd än den andres? I detsamma dansade
Raoul förbi och råkade stöta till hennes arm. Då
möttes deras blickar hastigt, och Gudrun kände
sig med ens lycklig.
Här där hon haltade över golvet, förd av den
stackars Haquin, tyckte hon sig på långt håll
höra äventyrets vita fåle stegra sig. Var han
äntligen där? Skulle till sist något hända?
Men liksom hon i hemmet hölls fast av de
outtröttliga, enformiga vardagarna med broderns
ständiga pianoklink i sina öron, var det som
om den halte Haquin med denna en instängd
fånges blick i sina ögon, som tiggde om befrielse,
nu fattat ett krampaktigt tag om henne och icke
ville släppa henne.
Skulle hon naglas fast här vid golvet för att
för evigt dansa en haltande löjlig dans? Då
läto de andras glada röster och porlande skratt
som hån och de andras stampande och trampande
fötter gledo förbi henne och lämnade henne
ensam kvar att streta med en outhärdlig börda.
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
