Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER EN VINTERMÅNE
— Har du inte märkt något alls de här
dagarna? frågade Raoul.
— Nej, sade Gudrun och måste anstränga sig
för att sätta någon fart på skidorna.
— Jag är kär i dig, sade Raoul.
Och då måste Gudrun stanna mitt i en
snödriva. Hon såg upp i hans ansikte. Och nu var
den där märkvärdiga morgongryningen åter över
det. Då vände hon sig på nytt om och de åkte
stillsamt bredvid varandra, som om de alls inte
farit vilse i någon mörknande skog.
Gudruns hjärta var så fullt. Innan hon kunde
säga något annat berättade hon om sitt eget liv.
Om de enformiga dagarna, om klockans eviga
ticktack i förmaket därhemma, om hennes
ständiga väntan på att något skulle hända, om den
vita stridshingsten, om äventyrets bländande vita
fåle...
Raoul hörde på med ett leende.
Så hejdade han henne.
— Hörde du inte vad jag sade? viskade han.
Jag är kär i dig. Du stod där på stationshusets
trappa och såg så rädd och glad ut. Det var då
jag blev kär i dig.
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
