Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STULET NYÅR
— Tack, jag stannar väl då, sade hon på nytt
och for ihop för sin egen röst som om någon
slagit igen en dörr.
Och i själva verket hade också en dörr slagits
igen: dörren till hennes fattiga, hårda liv, fyllt
av råttor, lukt från avskrädestunnor och kamp
för födan.
Hon märkte inte själv att genast hon fallit för
frestelsen att stanna kvar i våningen svällde alla
hennes lemmar angenämt ut i länstolen. Hon
satte sig till rätta i den, bekvämt tillbakalutad
med det ena benet över det andra, hon Gerda,
som när familjen och jungfrurna voro här
placerade sig på yttersta kanten av en trästol i
köket och med rädda sidoblickar sörplade i sig
kaffet från fatet. Inte ens nu när hon gått ensam
i våningen och vattnat blommor och torkat damm
hade hon vågat slå sig ned i de fina rummen.
Kanske var hon rädd för att hennes usla
fattigdom skulle sätta en ful fläck på det glänsande
sidentyget.
Hon slumrade till litet där hon halvlåg mot
stolens pösande kudde. Hon hade inga drömmar
under sina tunga, svidande ögonlock. Det var
IO7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
