Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STULET NY AR
des hennes bröst av ljuva känslor. Någon hade
önskat henne ett gott slut på det gamla året.
Ingen hade någonsin önskat henne något alls.
Den glada rösten tonade länge i hennes öron.
Ett gott slut! Det betydde något. Betydde det
inte att något nytt växte fram, ett grönskande
träd, som här på nyårsaftonen skulle helt insvepa
henne och låta henne vila i ro bland lekande
skuggor?
Då ringde det igen. Nu var det inte på
telefonen. Det var på tamburdörren. Inte en sekund
tänkte Gerda på att det kunde vara någon av
familjens medlemmar som kommit hem. Hon
hade glömt familjen Gyllander liksom hon lyckats
glömma bakgård och råttor. Hon hastade genom
rummen och slog gästfritt upp dörren till
förstugan.
— Välkommen! sade hon innan hon hunnit
tänka sig för.
Det var nyårsafton. Det var ju alldeles som
sig borde att hon då också väntade gäster. Hon
hade ju klätt sig fin och tänt i alla rum.
Det var en ung bettlare, vilken just sträckt fram
handen för att tigga, som fick emot sig detta
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
