Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STULET NY AR
dun, slätaste linnelakan. Hon tänkte inte på att
hon borde be denne okände gå sin väg. O, varför
skulle han gå? Hon behövde inte vara ensam
längre. När hon släckt den rosenröda lilla
lampan vid huvudgärden skulle han komma in till
henne.
— Ja, jag måste gå till sängs nu, Birger, sade
hon med de drömmande, bleka ögonen riktade mot
honom.
Han hade hukat sig fram över bordet. Det
såg ut som om han hypnotiserade henne. Ur hans
smala ögonspringor flöt ett blått skimmer, som
omsvepte henne.
— Jag går, upprepade hon entonigt, som talade
hon i en dröm. Jag går, Birger.
Men hon hade så svårt att gå ifrån honom.
Väl reste hon sig, men hon stod där vacklande
vid bordet, som vore hon nära att falla över
honom. När hon äntligen tog ett par steg
snubblade hon på sina otympliga kängor.
Han hade hastigt stigit upp. Nu tog han emot
henne och tryckte henne med en liten grimas,
som hon inte såg, intill sig. Han kysste henne
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
