Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAR SA GOD ! — TACK!
små fingrar hade lekt över täcket och hon hade
haft tillit till alla människor.
— Man borde göra något åt det, mumlade
Rundström.
Han menade kanske att man borde kunna
stanna tiden, att barnen inte skulle växa upp,
inte förändras, att människorna borde få dröja
i den första morgonens lyckliga skimmer. Men
det var ju så omöjligt.
Då, när Martina varit så där liten, hade de om
somrarna hyrt en stuga på landet där han vistades
under sin semester. Utanför fönstren i den lilla
trädgården hade ett valnötsträd vuxit. Det där
trädet hade varit hans och Martinas förtjusning.
Dess smala fingerblad hade varit ljusare än
andra blad, så ljusa som om solskenet ständigt
silat genom dem. Det hade kastat besynnerliga
skuggor på gången och i gräset. Han kunde ännu
se Martina dansa över dessa skuggor, som voro
som tunna spetsar. Hon hade sjungit med en
liten späd röst ofattbara ord, som hade stigit
upp ur hennes barnhjärta. Obegripliga ord!
Obegripliga valnötsträd som kramade all sommarens
skönhet mellan smala gröna fingrar! Nu efter
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
