Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAR SA GOD ! — TACK!
kom ut. Då hoppade han ur bilen och höll upp
dörren. En slant stacks i hans hand. Han
bockade:
—- Var så god! Tack!
För alla kunde han ordna med en bock och ett
försynt "var så god". Bara inte för Martina.
Det sista han såg då bilen svängde förbi lyktan
utanför hotellet var fröken Löfkvists
lyckostrålande ansikte. Hon hade inte hälsat till
Martina. Nej, nej. Sådant kunde man ju inte begära.
De sista timmarna blevo tröttsamma för
vaktmästare Rundström. Inte ett ögonblick fick ens
uppmärksamhet slappna. Han hade inte tid att
ringa hem. När tolvslaget slog virvlade det i
salen av brokiga serpentiner. Det klingade av
glas som stöttes mot varandra. Det lät som små
ringande klockor. Kling! Klang! Bing! Bång!
Gott nytt år! Vaktmästaren sprang av och an.
Också han hade fått fracken och kragen
omslingrade av serpentiner. Hans bleka ansikte var det
enda dystra i salen.
När han äntligen fick gå hem sprang han
också som han nyss sprungit mellan borden. Han
tyckte månen såg sjuk ut. Den kastade stora
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
