Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERRGÅRDSTDYLL
— Så synd då, utbrast Rudolf Gyllen. Han
och jag trivas så bra ihop.
Fru Åkesson visste att det var sant. Rudolf
var reservofficer vid samma regemente som
greve Löven, och de inläto sig alltid i oändliga
diskussioner om hästar och mässminnen, utan att
någonsin ens snudda vid upplevelserna med den
vackra rödhåriga kvinna som hade sin givna
plats i bådas liv.
Grevinnan sökte med en orolig handrörelse sitt
öra, där en stor oäkta pärla skimrade. Det var
en gest som hon alltid hade, när hon kände sig
nervös och missbelåten. Nu hade hennes plötsliga
svartsjuka väckts av den blick hon sett baron
Gyllen kasta på Monica.
— Titta, sade hon och gick plötsligt emellan
Monica och baronen, döljande den unga flickan
bakom sin gestalt. Där borta från parken komma
de andra.
Men baronen såg ned på henne. Hennes
självsvåldiga sätt att ställa sig mellan honom och
Monica, som han ej sagt ett ord till, gjorde
honom missnöjd. Just nu föreföll denna kvinna
honom så överväldigande massiv. Det var som
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
