Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F.N VAGN STJÄLPER
hon sin hand mot hans hjärta. Men mot insidan
av hennes hand rörde sig ingenting längre. Hans
hjärta var förbi. Hon grät inte. Hennes ögon
sågo åter in i ett mörker som inte ens morfinet
kunde skingra.
Så blev han begravd i det Paris han och hon
älskat så högt. Madame Marcabrun kom ensam
tillbaka till Tanger. Hon hade blivit en annan
dessa år. Då, när mannen varit frisk och rörlig,
hade hon utvecklat sig till en förgrämd hustru,
nu, då hon ständigt fått vara hos honom och så
plötsligt mistat honom "på det rätta sättet", som
hon sade sig, levde morfinrusets lyckodröm upp:
i det sista hade han tytt sig till henne, han hade
äntligen blivit hennes egendom.
Stolt gick hon nu på gatorna förbi de damer
hon visste varit Philippes älskarinnor. Ja, hon
höjde huvudet och såg dem hånande rätt in i
ögonen. Deras blickar veko nu rädda för hennes.
Men en dag hade hon hejdat en kvinna som
otympligt vaggande, ty hon var havande,
försökte komma förbi Clotilde. Det var Ginette, den
förr så granna och unga Ginette. Nu väntade
hon sitt tredje barn. Under ögonen hängde grå
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
