Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F.N VAGN STJÄLPER
påsar, ett par bruna fläckar kring munnen gjorde
den gammal. Madame Marcabrun granskade
henne fundersamt. Så log hon ett leende som
stack den andra som en kniv i bröstet.
— Ja, åren gå, sade madame Marcabrun, vi
bli gamla.
Den andra drog sin hand ur hennes och
vaggade mödosamt vidare. Men madame
Marcabrun fortsatte sin väg med lätta steg. Själv
tycktes hon ha föryngrats. Och hon visste det.
Ännu några år bodde hon kvar i det stora
huset nere vid stranden. När sönerna vuxit upp
sålde hon det plötsligt. Sönerna foro ifrån henne,
de trivdes inte hos henne. Hon var en
främmande för dem, hur mycket hon än sökte ställa
sig in hos dem, överhopande dem med presenter.
Då skaffade sig madame Marcabrun ett stort
arabiskt byggnadskomplex uppe på Marshan.
Hon hade inte så gott om pengar längre. Hennes
söner hade varit outtröttliga i att plocka dem av
henne. Men nu när de rest måste hon ha folk
omkring sig. Så började hon hyra ut lägenheterna
i huset till franska och engelska familjer, som
kommo för att tillbringa vintern i ett som de
221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
