Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F.N VAGN STJÄLPER
fina strimma av blå rök som steg upp från
piphuvudet. Han varseblev inte att de små okynniga
arabpojkarna, som med sviktande, behagsjuk
gång på bara fötter släntrade ned mot havet,
skattade det stora fikonträdet på dess djupt
blåvioletta frukter. Han hörde inte heller det
sjungande pratet inifrån skjulet, där hans hustru och
svägerskor och uråldriga svärmor slagit sig ned
på kuddar på lergolvet och njöto av te och kakor.
Inte heller träffade honom den hånfulla
glänsande blicken från Fatma, som likt en dolk borde
skurit ett snitt i hans bruna nacke. Hon hade nu
varit gift två år med honom och väntade ännu
inte något barn.
Det enda som kunde väcka honom ur hans
dvala var när den medelålders franske herrn
kom ut från sin avdelning av huset, där han över
vintern inhyst sig, sina gamla föräldrar, hustru
och fyra småbarn. Denne, monsieur Pintat,
fet-lagd och med ett par blixtrande glasögon, bakom
vilka man aldrig fick tag i hans blick, som om
själva hans pupiller smält in i de runda glasen
och flutit ut i dem, skrek och hojtade alltid som
om han haft en hop tröga mulåsnor framför sig.
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
