Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F.N VAGN STJÄLPER
till hennes sinnen hårt och obarmhärtigt. Då
anlitade hon som förr på sina resor morfinet och
en mulen himmel blev plötsligt blå, en sol som
dolt sig stack henne med sina strålar, det
regn-grå havet fick ett skimmer som av en stor
akva-marin, rosorna som vissnade i hennes trädgård
och i hennes blods begynnande åderförkalkning
började plötsligt glöda, och på den stora altanen
spändes ett väldigt vitt segel, så att hon i detta
hus ensam vaggade ut på en blå våg, lämnande
kvar hyresgäster och tjänare att begrava
varandra och sig själva på den förfallna arabiska
kyrkogården
II.
Här vid badstranden mindes med ens madame
Marcabrun varför hon rusat hemifrån.
Det var ett rop från en av de badande
pojkarna som kom henne att rycka till. Han hade
fallit omkull i vattnet och kravlade sig nu i land
och när han föll förde vinden med sig ett ord:
— Maman.
226
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
