Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F.N VAGN STJÄLPER
Hon tålde inte åsynen av Marthe, som hade
underbara svarta ögon och en gestalt så smärt
och smidig som om hon tillbringat sin barndom
med att rida barbacka på vilda hästar och simma
i stormigt vatten. Icke heller i dag hade madame
Marcabrun gått ned till paret. Hon hade helt
enkelt flytt ut ur huset för att vara för sig själv.
Hon torkade åter med näsduken över sin mun,
glömsk av att hon nyss målat den. Hon visste i
djupet av sitt hjärta att Maurice, den yngste,
med åren blivit henne outsägligt kär. För honom
hyste hon en obesvarad, trånande känsla i släkt
med den som tärt henne när hon varit Philippes
unga fru. Nu när hon efter ett helt års
mellanrum träffade Maurice och hörde hans röst, slog
det henne att han mer och mer blivit faderns
avbild.
Hade han ingenting av henne? Ingenting. Hur
kan ens egen kropp skapa något så olikt en
själv? Hur kan man föda till världen en ny
bekymmerslös och vacker Philippe för att på nytt,
när han vuxit till man och valt sig en hustru,
bli förälskad i honom? Och denne Philippe —
nej, Maurice — är icke lam, kan bruka sina
231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
