Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F.N VAGN STJÄLPER
inte madame Marcabrun. Hon längtade efter
Philippe — o nej, efter Maurice — han skulle
fatta hennes hand och dra henne till sig. För
honom borde hon vara den enda. Hon hade
aldrig varit det för honom annat än den tiden
han fick sin näring från hennes bröst och så
ännu längre tillbaka när han bott inom henne,
då liksom nu utan att betala hyra.
Hon skrattade till — ett upprört skratt som
blåsten strax tog med sig. Varför kände hon sig
ung? Skulle det bli vår? Och som om någon där
inne i restaurangen vetat hennes känslor stämde
plötsligt fiol och piano upp en sprittande
dansmelodi. Hon vände sig om och skymtade ett par
som med armarna om varandra skrattande
dansade mellan borden. Och madame Marcabrun
slog takten mot sitt glas.
Då tumlade något ut från skjulet. En vit
klänning lyste mot sanden: en liten flicka på ett par
tre år kom springande. De små armarna voro
glättigt lyftade, och i detsamma lyste en försenad
solstråle fram ur ett moln innan den sjönk
tillbaka bakom berget. Mitt i solstrimman skuttade
den lilla, föll andfådd omkull, men reste sig och
233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
