Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. En gångare så god - 12. En syn i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
översten, som sutto nedsjunkna i sina korgar ända
upp till halsen, blevo duktigt mörbultade, då
elefanten började lunka, men de togo saken lugnt, tego
och ledo. De kunde knappast se en skymt av
varandra.
Passepartout hade kommit så högt upp, att han
hade all möjlig möda att hålla sig kvar. Han
kastades än fram på djurets hals, än på dess länder,
men han log förnöjd under sina luftsprång och
plockade då och då ur fickan upp ett stycke socker, som
den kloke Kioni tog med sin snabel utan att ett
ögonblick sakta sin fart. Det påminde Passepartout
om den gamla, goda tiden, då han uppträdde som
konstberidare, lindansare och pajas. Det var ändå
rätt bra, att han i sin ungdom fått lära sig hålla
balansen.
TOLFTE KAPITLET. |
En syn i skogen. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>