Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Fogg visar, att han har hjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Kvinnan, som vi såg, ska brännas!
— Vem var det gamla gubbkräket? frågade
Passepartout.
— Det var liket av hennes make, en oberoende
furste, raja över Bundelkund. På hans bår ska hon
levande brännas.
— Såå? svarade Fogg utan minsta darrning på
rösten. Fortlever ännu dessa vilda plägseder i
Indien? Har ej engelsmännen kunnat utrota dem?
— På de flesta platser av halvön har dessa offer
upphört, men vi har ingenting att säga i dessa trakter
och minst i Bundelkund. Hela norra sluttningen
av Vindhya-bergen är också en skådeplats för
oupphörliga rov, rån och mord.
— Levande bränd! Och så vacker! mumlade
Passepartout.
— Om hon inte lät levande bränna sig, sade
översten allvarligt, skulle hennes lott bli outsägligt
beklagansvärd. Mannens släkt skulle raka av
hennes lockar, kasta några nävar ris till henne, knuffa
och misshandla henne, ja, betrakta henne som ett
orent djur, och slutligen skulle hon få dö i en vrå
som en skabbig hund. Också är det kanske oftare
fruktan för denna fasansfulla framtid, som driver
de arma änkorna upp på bålet, än någon saknad
efter den avlidne eller religiöst svärmeri. Någon
gång är emellertid ett sådant offer alldeles frivilligt,
så att ej ens regeringens kraftiga ingripande förmår
hindra det.
— Vad människor kan vara dumma! utbrast
Passepartout.
— När jag för några år sedan bodde i Bombay,
fortsatte översten, kom en ung änka till guvernören
och bad att få bli bränd tillsammans med sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
