Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Passepartout får en idé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alla fyra kände en djup missräkning. Hur skulle
de nu kunna rädda den arma kvinnan, då det ej gavs
någon möjlighet att tränga in till henne? Översten
bet sig i naglarna. Passepartout skar tänder, och
föraren hade all möjlig möda att hålla honom
tillbaka. Endast Fogg stod lika lugn som alltid.
— Vi har intet annat att göra än att fortsätta
resan, sade översten med låg röst.
— Det är vår enda utväg, sade föraren.
— Vänta, bad Fogg.
— Vänta? Ännu längre? genmälde översten. Snart
är det dager.
— Är jag i Allahabad i morgon middag, är det
tids nog; en utsikt kan erbjuda sig i sista stund.
Översten skakade på huvudet. Varpå väntade
denne kallblodige engelsman? Ämnade han i själva det
avgörande ögonblicket rusa fram och rycka den unga
änkan från hennes bödlar? Men det skulle ju vara
fullkomligt vanvett! Denne man tänkte annars så
lugnt och klart!
Emellertid gick översten in på att vänta, och
föraren visade dem alla vägen till främre delen av den
öppna platsen. Där kunde de bakom en grupp höga
träd hålla ögonen på den sovande folkhopen och
avbida skådespelets vidare utveckling.
Passepartout hade klängt upp på de nedersta
grenarna av ett träd. Som en blixt for en idé genom
hans hjärna. Till en början avvisade han denna tanke
såsom höjden av dårskap. Men den återkom
beständigt, och ju mera han ruvade på den, dess mera
lockade den honom.
— Varför inte? tänkte han. Det är åtminstone
en utväg, och vi har just inte så många att välja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
