Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Passepartout får en idé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på. Och när man har att göra med sådana
dummerjönsar som de här skränfockarna, bör det
kunna gå ...
Emellertid yttrade han icke ett ord till någon av
de andra utan gled smidig som en ål nedför
trädets grenar, som berörde marken, och försvann i
snåren.
Timmarna skredo långsamt hän, och snart
bebådades dagens ankomst av ljusa strimmor i öster,
ehuru mörkret ännu rådde i skogen.
Med ens blev det liv i den domnade massan. Här
och där reste sig människor. Tam-tam-slagen
skrällde, sångerna och tjuten togo åter sin början.
Stunden var inne — den olyckliga skulle föras till
döden. Tempelportarna öppnades, och ett starkt
ljussken strömmade ut. Fogg och översten kunde nu i
den skarpare belysningen se den dödsdömda, som
leddes ut av två präster. Det såg ut, som om den
arma kvinnan med en sista ansträngning av
självbevarelsedrift sökte skaka av sig sömnmedlets bojor
och slita sig lös från bödlarna. Överstens hjärta var
nära att sprängas av harm, och när han krampaktigt
grep Foggs hand, kände han, hur denne höll sin
kniv dragen.
Hopen satte sig i rörelse. Den unga kvinnan hade
återfallit i vanmakt i följd av röken från hampan
och sorlet omkring henne. Hon bars mitt igenom
fakirernas skara, som beledsagade henne under ett
ohyggligt mässande.
Fogg, översten och föraren slöto sig till tågets
sista led och smögo långsamt fram. Ett par
minuter senare stodo de vid randen av bäcken, knappa
femtio steg från bålet, där rajans kropp låg. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
