Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Det ser illa ut för Fileas Fogg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Dessförinnan är vi ombord, genmälde Fogg
lugnt.
Tonen var så tvärsäker, att Passepartout sade för
sig själv:
— Ja visst — dessförinnan är vi ombord.
Men han kunde ändå inte känna sig riktigt lugn.
Klockan halv nio öppnades dörren åter, och
polismannen förde in fångarna i ett angränsande rum.
Det var synbarligen domsalen, och åhörarplatserna
voro redan upptagna av en stor skara nyfikna, både
européer och infödingar.
Fogg, Aoda och Passepartout fingo sätta sig på
de anklagades bänk mitt emot domarens och
notariens stolar. Strax därefter inträdde de båda
magistratspersonerna.
Domaren Obadja var en stor, mycket fetlagd man.
Han nedtog från en krok en peruk, såsom sed är
vid de engelska domstolarna, och satte den helt
vårdslöst på huvudet.
— Ropa första målet! sade han.
Men i detsamma förde han handen till hjässan
och utbrast:
— Vad vill det här säga! Det är ju inte min
peruk!
— Nej, jag tror nästan det är min! medgav
notarien.
— Min käre notarie! Inte tycker ni, att en
domare kan avkunna en laglig dom i en notaries peruk.
— Nej, det förstås, sade notarien ödmjukt.
Och så bytte de peruker, under det Passepartout
satt som på nålar och bara såg på klockan, vars
visare ilade åstad med olycksbådande hastighet.
— Ropa första målet! upprepade domaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
