Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Ett samtal på tu man hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Visserligen har den kinesiska regeringen försökt
att genom stränga lagar råda bot på denna
fördärvliga ovana, men förgäves. Ursprungligen ett
läkemedel fann opium snart bland de rika användning
som berusningsmedel, och sedan har denna vana
spritt sig allt vidare, dock mest till befolkningen i
Kinas hamnstäder. Män och kvinnor hängiva sig
där åt denna last, och sedan de en gång vant sig
vid giftet, kunna de ej vara det förutan. Vilja de
vänja sig av därmed, få de förfärliga anfall av
magkramp. En riktig storrökare kan rå med ända
till åtta pipor om dagen, men vanligen är det slut
med honom på fem år.
Våra resande fingo in en butelj portvin och talade
om ditt och datt, och Passepartout lyckönskade
upprepade gånger polisagenten till dennes beslut att resa
med Carnatic. Då buteljen var tömd, reste sig
Passepartout för att uppsöka sin husbonde och underrätta
honom om den förändrade avgångstiden. Men Fix
hejdade honom.
— Dröj ett ögonblick! sade han.
— Vad står på? sporde Passepartout.
— Jag har allvarliga saker att säga er!
— Allvarliga saker? Sådant får vi tala om i
morgon — nu har jag inte tid.
Och han tömde sista skvätten av sitt vinglas.
— Det gäller er husbonde.
Passepartout såg forskande på Fix; han tyckte,
att dennes ansiktsuttryck var egendomligt.
— Vad har ni på hjärtat? sporde han och satte
sig åter.
Fix lade sin hand på hans arm och viskade:
— Ni har gissat, vem jag är?
— Det händer, det!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
