Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Fiskmåsen styr till havs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag behöver naturligtvis ej lägga er på hjärtat
att gå med största möjliga fart?
— Lita på mig, ers höghet! Vi för den största
möjliga segelyta. Toppseglen skulle bara tynga ned
båten utan att farten ökades.
— Det är bra! Det där förstår ni bäst.
Och Fogg ställde sig bredbent som en gammal
sjöman på däck och såg ut över det svallande havet utan
att ens ett ögonblick förlora jämvikten.
Aoda, som tagit plats på akterdäck, kände sig
däremot ängslig till mods vid åsynen av det mörknande
havets vita vågor, vilka brusade kring det bräckliga
flarn, som bar henne över djupets avgrunder. Och
de väldiga seglen, som darrade och fladdrade för
vinden, föreföllo henne som ofantliga vingar, på vilka
Fiskmåsen bars genom rymden.
Det blev natt. Månen hade inträtt i första
kvarteret, och dess svaga sken skymdes snart av
dimmorna vid synranden. Molnen jagade fram
östanifrån och skuggade redan en del av himlavalvet.
Skepparen satte upp sina signallyktor. Det är ett
nödvändigt försiktighetsmått i dessa farvatten, som i
synnerhet i närheten av hamnarna äro mycket
trafikerade. Sammanstötningar äro ingalunda något
ovanligt, och Fiskmåsen skulle ofelbart blivit krossad vid
första stöt på grund av den stora hastighet, varmed
den flög fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
