Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 31. För sent!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
| TRETTIOFÖRSTA KAPITLET. |
För sent! |
Men som alla andra tog den slut en gång. Just
när stormen rasade som värst, gick vinden åter
över på sydost. Det var en gynnsam förändring så
till vida som Fiskmåsen ånyo fick förlig vind, men
å andra sidan blev havet än mera upprört, då den
nya vinden drev sina svallvågor mot de gamla.
Kuttern var emellertid ypperligt byggd och klarade sig
förträffligt.
Allt emellanåt skymtade kusten fram, då tjockan
skingrades, men så långt blicken kunde nå, var ingen
seglare att se. Fiskmåsen ensam trotsade vind och
vågor. Mot middagen saktade sig stormen, och när
solen sjönk vid synranden, blev vädret så drägligt,
att de utmattade passagerarna kunde få sig litet mat
och gå till vila. Det kunde behövas.
Natten blev ganska lugn. Skepparen hissade åter
segel, och kuttern ilade ånyo mot målet under
passagerarnas otåliga längtan. I gryningen den elfte hade
man känning av kusten. Men ännu var det långt
kvar till Shanghaj, och Fileas Fogg måste vara där
samma kväll, om han ville tänka på att komma med
Jokohamabåten. Stormen hade rövat flera timmar
av hans dyrbara tid.
Vinden avtog allt mer, men lyckligtvis lade sig
samtidigt sjögången. Alla segel sattes till, och
skummet yrde kring stäven. Med var timme minskades
avståndet — allt större blev passagerarnas och
sjömännens spänning. Skulle det lyckas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 13:56:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vj80dagar/0139.html
