Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35. Passepartout får en anställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Amerikas Förenta stater — hip, hurra! Det är
just vad som passar mej ! utbrast Passepartout och
gjorde ett litet skutt av glädje.
Han följde efter affischbäraren och kom snart in
i den japanska delen av staden. Efter en kvart
stannade plakatmannen utanför ett stort träskjul,
målat i skrikande färger och med en massa
vimplar på toppen. Målningarna föreställde en
jonglörtrupp, men de sågo ut som om de varit utförda av
ett barn.
Det var den berömda cirkus Batulcar. Direktören
själv var en företagsam amerikan, som från alla
världens kanter rafsat ihop en trupp akrobater,
lindansare, svärdslukare, jonglörer, gymnaster,
gyckelmakare, ormmänniskor m. m.
Passepartout bad att få tala med direktören, och
denne kom ut. När han fick se främlingen, tog han
honom först för en inföding.
— Vad vill ni? sporde han Passepartout.
— Behöver ni en betjänt, herr direktör? blev
svaret.
— En betjänt? svarade Batulcar och log. Nej,
jag har redan två, trogna, lydiga, starka, som har
tjänat mej för bara födan ända sedan de kom till
världen, och som aldrig lämnar mej i sticket. Det
är de här!
Och han pekade på sina kraftiga armar, vilkas
ådror stodo spända och tjocka som strängarna på
en basfiol.
— Ni har således ingen användning för mej?
— Inte alls!
— Så dumt! Det skulle varit riktigt trevligt att
resa med er!
— Hm! Jaså! Hör nu, ni är inte mer japanes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
