Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. Hur man i Amerika passerar murkna broar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag håller hundra kronor mot en! sade den
resande.
— Den allra enklaste eftertanke ... sade
Passepartout.
— Det behövs ingen eftertanke —
lokomotivföraren har sagt, att det kan gå, fick han till svar.
— Utan tvivel kan man komma över, men det
kunde vara klokare ...
— Klokare! utbrast överste Proctor. som befann
sig i Passepartouts närhet. Det sades ju
uttryckligen, att det skulle gå med största möjliga
hastighet.
— Jag förstår väl det, sade Passepartout och
försökte höja rösten, men jag ville bara påpeka, att det
skulle vara mer naturligt, om ...
— Vad menar karlen? Vad talar han om? Vad
är det, som är naturligt? skrek man på alla sidor,
håll och kanter.
— Han är rädd, förstås! sade översten och log
försmädligt.
— Rädd, jag, en fransman! skrek Passepartout.
Åh, jag ska visa de där skränfockarna. att en
fransman från Paris kan vara lika amerikansk som de!
Kör!
— Till vagnarna då! ropade konduktören.
— Jaha, till vagnarna! upprepade Passepartout,
röd och het.
Alla satte sig i gång och intogo sina platser.
— Men jag ville bara säja, ropade Passepartout,
då han kommit upp på vagnssteget, att det varit
enklare, om vi först till fots gått över bron och
sedan låtit tåget försöka sin lycka. Man har i alla
fall bara ett liv ...
Men ingen hörde på honom; alla de andra hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
