Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 46. Passepartout återfunnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förtjusningen bland de kvarlämnade passagerarna
blev stor. De kunde nu hoppas att lyckligt och utan
avbrott få fortsätta sin avbrutna resa. Lokomotivet
hälsades med ljudliga hurrarop, och två gamla
prissar togo varandra om livet och dansade.
Fru Aoda gick ut på perrongen och vände sig till
maskinisten.
— När ämnar ni fara mot New York?
— Så fort som möjligt, min fru!
— Men fångarna, våra olyckliga reskamrater?
— Jag måste framför allt få trafiken i gång igen
— vi är redan försenade över tre timmar.
— När kommer nästa tåg från San Francisko?
— I morgon afton, min fru!
— Inte förr? O, då är allt hopp ute — vi är
förlorade. Ni måste vänta!
— Omöjligt! Ska ni med, så skynda att ta plats!
— Nej, jag stannar kvar, svarade den unga damen
beslutsamt.
Fix hörde på detta samtal. Några ögonblick förut
hade han ångrat sitt beslut att stanna på denna plats,
men nu, när tåget var färdigt att gå, var det som
om en oemotståndlig makt höll honom kvar. Väl
brände marken honom under fötterna, men han kunde
ej förmå sig att resa.
Vreden över alla dessa motgångar lade sig som
en kvävande tyngd på hans bröst, men han beslöt
att kämpa till sista andedraget.
Emellertid hade passagerarna stigit in och även de
sårade voro inburna i vagnarna, bland dem översten,
som ej längre var så högljudd. Ett brusande sorl
hördes ur den upphettade ångpannan, och ångan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
