- Project Runeberg -  Jorden runt på 80 dagar. För Sveriges ungdom fritt berättad efter Jules Verne /
212

(1935) [MARC] Author: Jules Verne Translator: Henrik Wranér With: Edvard August Forsström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 47. En färd på isjakt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Vad det gick! Seglen spändes ut för vinden, och
jakten strök fram över slätten som en jättefågel
på väldiga vingar. Herr Mudge satt vid åran och
styrde. De resande tryckte sig tätt intill varandra,
men ingen sade ett ord, ty kölden ökades av hastigheten
och tog andan från dem.

Prärien låg jämn som ett hav. Man skulle kunnat
tro, att färden gått över en ofantlig tillfrusen
insjö. Vägen till Omaha låg alldeles fri — det
enda, som skulle kunna komma herr Foggs förhoppningar
på skam, var, att något skulle råka i olag
på isjakten eller att vinden skulle vända sig eller
bedarra. Emellertid tilltog den i styrka, så att
masten böjde sig som ett rö och hölls uppe blott av
ståltrådsvanterna, vilka vinden avlockade klagande
toner, som om de varit strängar på ett stort
instrument.

— Både kvinten och oktaven hörs, anmärkte Fogg.

Dessa ord voro de enda han sade under hela
färden.

Passepartout var röd i ansiktet som solen, då hon
är övertäckt av töcken, men han var vid gott lynne.
Han såg gärna allting i ljust och hoppades, att allt
skulle gå väl; han kände sig till och med erkännsam
mot detektiven, som var upphovsman till denna färd,
men i alla fall hade han ögat på honom. Hans
tacksamhet mot herr Fogg var gränslös; utan tvekan
hade denne satt både förmögenhet och liv på spel
för att rycka honom ur rödskinnens händer, och
detta skulle tjänaren aldrig glömma.

Isjakten flög fortfarande framåt med ilande fart;
om man passerade floder eller träsk, märkte man
det ej, ty det vita snötäcket dolde markens beskaffenhet.
Ingen by, ingen station syntes till. Ibland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:56:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vj80dagar/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free