Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 52. Fogg beslutar gifta sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
här i ert fädernesland? sporde änkan, och hennes
röst darrade av rörelse.
— Ja, det var min mening — förhållandena har
korsat mina planer. Jag ber emellertid att till er få
överlämna vad jag har kvar.
— Ni själv då?
— Jag behöver ingenting.
— Det är sant. En sådan man som ni kan aldrig
behöva frukta fattigdomen. Ni har vänner.
— Ingen enda.
— Era släktingar ska ...
— Jag står ensam i världen.
— Då beklagar jag er. Det är tungt att stå
ensam i världen och inte äga ett enda hjärta, som
man kan anförtro sina bekymmer åt. Men det heter
ju, att olyckan är lättare att bära, när man är två
om den.
— Så säger man.
Fru Aoda reste sig och räckte honom sin hand.
— Vill ni ha mig till vän och släkting? Vill ni
ta mig till hustru? sporde hon.
Fileas Fogg reste sig också. Hans läppar darrade,
hans kinder fingo färg, hans ögon glänste. Ett
ögonblick sänkte han sitt huvud och därpå svarade
han:
— Jag har er kär, Aoda! Jag älskar dig av hela
mitt hjärta, rättade han sig.
Deras ögon möttes. Hennes lyste av den ädlaste
hängivenhet.
Fogg ringde, och Passepartout skyndade in. Då
han såg dem stå där hand i hand, förstod han allt,
och hans breda anlete strålade som solen i söderns
länder.
— Det är kanske litet sent, sade herr Fogg, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
