Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Du sällan har hunnit att skänka ett rus,
Står ofta och dufnar och glömmes.
Du har ingen blomma som hundra-års must,
Du sprider ej skämtande löjen,
Du retar ej känslan, du ger ingen lust
Till andra än makliga nöjen.
Men ofta du lugnat, vid hotande grund,
Den plötsliga motgångens ilar,
Och ofta du trubbat i frestelsens stund
Den vågsamma kärlekens pilar.
Vid slutet af dagen och mödornas slut,
Då hufvudet tynges och väger,
Kom, hulda, med döfvande vallmo begjut
Mitt tysta och ensliga läger!
Låt drömmarna flyende nicka åt mig,
Begären och tankarna domna,
Låt mig från bekymren, från verlden, från dig,
Från hela min varelse somna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
