Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INTRÄDES-TAL,
hållet i
Svenska Akademien
den 29 November 1826.
Mine Herrar!
X en verld, der stoftet är inhemskt och anden
främling, sammantvungos de likväl till inbördes
verkningar, för att å nyo söndras och återvända till sina
åtskilda ursprung. Oafbrutet uppenbarar naturens
cirkelgång, under formernas förvandling, grundämnenas
bestånd; och om i förstöringen, ersatt af återfödelsen,
förborgas elementet till vårt slägtes fysiska
fortvaran-de och förkofran, hvarföre skulle ej sjelfva
förgängelsen räcka ett medel åt de menskliga
själskrafternas utveckling och framsteg? Dessa krafter kunna
användas eller slumra, uppspira eller qväfvas; men
intensift betraktadt, vet förståndet ej af någon
ålderdom eller aftyning: det är gudomligt och således
evigt, — alltid samma skapande makt, föränderlig,
blott växande måhända, i de skapade verken.
Likasom dagen solens, så kallas ock med rätta snillet
himlens lån. Allt det stora och sköna, som tanken
fattat och antvardar åt viljan att fullbordas, är
endast jordens vinst på himlens egendom. Se der
dessa gnistor af Prometheiska elden, hvilka ej slockna,
men återfara, qvarlemnande ljuset, som af dem
tändes och spriddes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
