- Project Runeberg -  Samlade vitterhets-arbeten / 2 /
176

[MARC] Author: David Valerius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

176

aflägsna vattnledningar. Mest älskade han de stora
lemningarne från Latiens friska gyllene-ålder; hans
vördnad för dem var till den grad helig, att han
trodde omöjligt eller öfverdådigt deras metriska
återgifvande på något modernt språk. Den vekare
romantiken, hvilken han ansåg för en poesiens
nervsjukdom, tålde han endast i mån af hennes
origina-litets-symtomer. För öfrigt framsade han ärligt, men
påtrugade ingen den tankesats, att allt modelleras på
något, att intet under solen är nytt, och att man ej
må förevita skaldekonsten, om hon, likasom handeln,
gör upplånta kapitaler fruktbärande och derigenom
samlar en tillfälligt ökad, fastän icke sjelfständig fond.

Grekernas, de rika guda-uppfinnarnes, sagor
innehålla bland annat en berättelse om Zethos och
Amfion, begge söner af Jupiter och Antiope. Zethos
hade egnat sig åt nyttans värf; Amfion var allt vid
sin lyra. Länge tvistade bröderna om sädes-odlingens
eller harmoniens företräde; Zethos, stark och
oblidkelig som nödvändigheten, vann, och Amfion
öfvergaf omsider musiken för åkern, det ljufva och
vackra för det båtande och redbara.

Hvilken sanning i dikten! Huru påfallande
denna tafla afspeglar det litterära lifvets oförenlighet med
det praktiska, deras inbördes strid och det sednares
förebådade seger! Trefallt säll den skald, som, helt
invigd åt offerkallet, fick nog, antingen af lyckans
timliga skänker, eller af mod att umbära dem alla;
men afundsvärd jemväl den, hvars jordiska mödor,
om de ock skulle förstämma hans harpa, åtminstone

ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 15:31:42 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vjdsam/2/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free