- Project Runeberg -  Samlade vitterhets-arbeten / 2 /
178

[MARC] Author: David Valerius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

17fL

gjorde han sig helst osynlig, när han kom med
hjelpen eller trösten. Aldrig smickrare eller
gunstfån-gare, uttalade han sanningen med den buttra
sträf-het, som afvisar småsinnets fordringar på ett till hal
smidighet förnedradt verlds-vett. Han bekände sig till
intet annat parti än det rättas. Om han någon gång
med spetsig dialektik försvarade paradoxer och
sofis-mer, var det endast för att bättre upplysas och
fullständigare vederläggas; men gällde det öfvertygelsen,
stod han trygg dervid mot auktoritets- och
opinionstvånget, som fordom Cato stod ensam mot gudarne.

Dock Rutströms personlighet , som så sällan och
så halft framskymtade ur de större kretsarnes brokiga
hvimmel, sågs hel och hållen, sågs förklarad i hans
lilla verld, der snillets kometer, de ostyriga infallen,
meteoriskt upptindrade och försvunno, men hjertat,
en fast stjerna, alltid intog medelpunkten och
bibehöll jemn vigten. Här, i mångåriga förtrognas ring,
uppenbarades han ohöljd, begärligt blottande sina fel,
och nästan sträfvande att misshaga genom lynnets
nycker, eller skarpa, till satiren gränsande sanningar.
Förgäfves sårade han med vapen, trubbade mot hans
eget ädla sinnelag; förtretad och leende omfamnade
inan den elake Faunen, ty man visste att hans inre
väsen var oskyldig frihet och fromhet och fred.
Kanhända förvärfvade han ej många vänner; men han
sökte få, och han förlorade ingen.

Denna sunda själ bodde i en sund kropp, icke
kämpens, icke heller veklingens. Det var ej hyddan
som qväfde sin gäst, men gästen som renade sin
hydda. Eld framblickade ur det svarta ögat: lif och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 15:31:42 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vjdsam/2/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free