Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205_
Intet moln öfverdrog hane öppna panna, ty det
skingrades i samma stund det uppsteg, af den vänliga,
fryntligt leende blicken. Hans rörliga, sangviniska
lynne uteslöt likväl icke allvar och redbarhet. Från
orgeln och choralen, eller samqvämet och visan, gick
han, utan knot eller tröghet, till skrifbordet och
betänkandet; och först när detta hunnit fulländas, krönte
han tilläfventyrs slutet med en lekande sångmelodi,
det musikslag, hvari han företrädesvis lyckades.
Mörkret inbröt omsider, — och Åhlström, ung ännu i
själen, förklingade lik en ren ackord från den
gyldne harpa, som han, med valspråket: "Lofvad vare
Gud!" här antagit i sköldemärke, och som, nu
om-strängad, ljuder skönare i en högre och friare rymd.
Få T. Bröder hafva redligare sträfvat för
upplysning och menniskoväl, få således mera
uteslutande uppoffrat sig åt vår Ordens ädlaste syften, än T.
P. Anders Wiborg. Utrustad med brinnande
vett-girighet, klassisk bildning och dristig forskningsanda,
skulle han kunnat pryda den akademiska lärostolen,
eller segra i ringränningen på författarebanan. Men
nöjd att, under fri nyttjande rätt, förvärfva och samla
universella kunskaper, valde han blygsamt, till medel
för deras spridande, bokhandeln. Ännu hade ej
tidnings-litteraturen hunnit öfverväxa och förqväfva all
annan; och Wiborg, i grannsämja med sin rival,
beredde småningom åt sig den oberoende ställning,
som tryggar och belönar idogheten. Sträng endast
mot sig sjelf, mild och öm, i tanke- och handlings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
