Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208_
Florell, en bland dessa än afnndsamt bortskymda,
än sjelfmant undangömda arbetare, som nöjas med
den måttliga dagspenningen, och ej efterskänka sin
erkända fordran hos staten, men ej heller
derutöfver tigga någon särskilt ynnest eller ens en flygtig
bifallsblick. Sjelfständig både genom karakteren och
genom inskränkta behof, var han tjenstepligternas
trogne, försvurne slaf, otillgänglig för frestelsen,
oförtröttad af mödan. Verlden och jordlifvet skattade han
temligen ringa, och skildes från dem med detta
honom anborna, mildt satiriska smålöje, som stundom
afspeglar en bättre själs lyftning öfver förgängligheten.
Redan vid lyriska scenens öppnande i den af
diktens och sångens gemensamma förtrollningar
tjusade hufvudstaden, var T. O. V. Johann Gottlieb
Mayer fästad vid konungens hof-kapell, upplåtet
till theaterns orchester. I den tidens herrliga,
storartade kompositioner, med deras enkla och säkra
effekter, ingick väsendtligen den sedan mindre nyttjade,
eller, under hopade instrumenters buller, mindre
hörda oboö-stämman. Mayer återgaf på sin pipa
Arkadiska herdarnes skära, anspråkslösa toner, och
spelade äfven, ensam i sin konst, harmonikan, som, ljuft
smekande känslosträngarne, tillika hemligt griper och
skakar dem. Han uppnådde, under glömska, brist
och tålamod, en hög ålder, jemväl inom M. C.,
hvilket han tillhört i nära fyratio år.
Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
