Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220_
ken. Klok i beräkningen på jordens tacksamhet,
mindre varsam i den på menniskors, förkofrade han sin
ärfda egendom, hvars afkastning uppfyllde hans
medfödda behof af oberoende och frikostighet, men
ej förslog att betäcka hans ädla uppoffringar för
vänner. Då ändtligen, i följd häraf, fastigheten
öfvergick till annan hand, förbyttes ej den fordne
ägarens godtrogna, fryntliga, lefnadsfriska lynne. Utan
klagan, och nästan utan bekymmer, såg T. C. von
Numers i dubbel måtto redovisningen stunda; ty bristen
i jordiska tillgångar uppvägdes af ett bättre öfverskott
i försakelsens osynliga behållning.
Med små och obemärkta, men jemna och säkra
steg framvandrade T. C. Daniel Belitz till målet,
så i den oroliga yttre verlden, som inom vårt
fred-lysta samfund. Från första ungdomen kämpande mot
en trög eller ogynnsam lycka, öfvervann han dock
henne genom en ihärdighet, som syntes undfallande,
och blidkade henne genom en vandel utan fläck och
öfver beröm. Hemsökt och nästan misshandlad af en
svår sjukdom, blef han nedstämd, skygg och indragen;
men den fromme enslingen, aldrig menniskohatare,
fann sitt umgänge i medvetandet af hemliga
välgerningar, fann sin tröst och hugnad i en allt närmare
och förtroligare gemenskap med vår Orden, i hvars
högsta mysterier menniskokärleken honom invigt. Sin
erkänsla afbördade han ock medelst en betydlig gåfva
till Frimurare-barnhuset. Och nu skedde en röst till
honom: "du Daniel, gack bort och hvila dig, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
