Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223_
af tacksamhet och en innerlig hjertats godhet.
Härom vittna nogsamt hans till dyrkan gränsande kärlek
för befrämjarne af hans första uppkomst, hans lika
trogna som fria lifegenskap hos sin konungslige
välgörare, hans beredvilliga ifver att förbinda utan
egen-nytta, att framdraga ur glömskan, att försvara mot
tadlet. Sina skenbara eller åtminstone förlåtliga fel,
— en någon gång öfversjudande värma och en oftare
uppenbarad sjuklig blödighet, — umgällde han ock
allena. Men vid grafven, och snart lutande mot
dess rand, dristar talaren utsäga att han bland
menniskor, hvarmed ej förstås englar, sällan funnit någon,
oaktadt alla svagheter, ädlare än Carl Georgii.
Till slöseri frikostig, hade naturen begåfvat T.
ß. Thomas Anders Aspelin med en skön yttre
gestalt och med förträffliga anlag, hvilka dock blott
ytligt och ensidigt utbildades. Egnande sig åt
handels-och närings-ståndet, upphämtade han glad, nästan
sorglös, den ojemnt skördade frukten af sina mödor,
trodde sin vinst fördubblad genom delandet med
vänner, och räknade aldrig eller blott flygtigt de snart
förgätna eller ersatta förlusterna. Först då, när
honom tillföll en ärfd, genom ovanlig idoghet och
besparing samlad rikedom, när han följaktligen icke sjelf
mera behöfde förvärfva medlen för sina njutningar, —
då, liksom af hämd öfver att ej ensamt göra hans
lycka, försvann hans lifliga lynne, och i samma mån
aftog hans helsa, hvitnade hans lockar, förmörkades
hans syn. Nöjets rågade bägare var tömd; dock i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
