Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231_
Dm 22 Mars 1838.
En och allmänlig är den inre kyrkan;
Den yttre vexlar om i skilda former.
Guds tempel är ett enda stort, fördeladt
Af dödlige till spridda små kapell,
För andakt efter plägsed eller lagbud.
Men öfver alla rundas en gemensam
Osynlig d6m, — den fjerran sökta himmel,
Hvars sedda nedre loft är stjernehvalfvet.
Att känna Gud, naturen och sig sjelf,
Och att med helig, aldrig tröttad forskning
Upphämta ur det timliga ett evigt,
Var målet för den förste vises lif
Oeh skall stå qvar som målet för den sistes.
Med sinnena, med stoftets sköra verktyg
Arbetar menskoanden sig ur stoftet,
Betraktar, lyssnar, spanar och förnimmer;
Ty örat är den snöda hyddans dörr,
Dess fönster ögat ocli dess eldstad känslan.
Begrepp om ting vid tingens gränser stanna;
Dock tankens rymd, som etherns, är oändlig,
Och tankens flygt som cherubsvingen fri.
Så Asiens Zerdutsch anade den goda,
Fast ofta underlägsna kraftens seger.
Så Forn-Egyptens Osymandias
Hopsamlade sin läkedom för själen
I mången dittills ouppvecklad urkund.
Så Moses skådade från Nebos klinter,
Långt bortom Libanon, en annan verld.
Så Grekelands Pythagoras i tystnad
Och enslighet,—så Platon, ljusets älskling,
I öppen, solbestrålad pelarsal
Med vigda händer lyfte Isis-slöjan,
Fortsträfvande till sanningen ock slutat.
Men lärorna urartade till sekter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
