Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243_
Dock är ej allt fullbordadt. Låt oss bedja
För honom, Öfvermästarns bild och skänk,
Som, sammanhållande vår fasta kedja,
Ar hennes skönaste och främsta länk;
För tempelfursten, som, bland oss i spetsen,
Omkring sitt öga hvälfver riddarkretsen;
Och för de frias hem, den gamla Norden,
Så arm, så klippig och så herrlig dock;
För vän och fiende, för hela jorden,
För fallna likar, fallna englar ock;
För hvarje väsen, skapt att sällhet vinna
Och att, förlorad, henne återfinna.
Ja, bedjom Herran om den andans enhet,
Som egnar barn af samma fadershus,
Och om den blida, fromma hjertats renhet,
Som ensam nyckeln har till himmelskt ljus.
Och om den ödmjukhet, som vet att tämja
Hvart eget anspråk under brödrasämja;
Om styrka under motgångens bekämpning,
Om högre styrka under medgångsprof,
Och om den högsta, för hvar lustas dämpning
Som sinnligheten stegrar till behof;
Om tålamod i ålderns mörka skiften,
Förtrolighet med plågan och — med griften.
Och Han, som hör vårt lof och våra böner,
Nedblickar huld och offren ej försmår
Af sina irrande och svaga söner,
Ty pilgrimsfärden uppåt, hemåt går.
Här lossas mellan dem föreningsbandet,
Men knytes åter i det goda landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
