Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245_
Tacksamt rörd af deras ömma kärlek
Och uppoffring, bad hon himlen skänka
Dem det högsta goda; bönen hördes, —
De insomnade, och sömnen sinög dem
Vänligt i aiu äldre broders annar.
Oskulden är engel, — engeln dör ej;
Dygden tillhör jorden. Döden blef
Syndens lön, men äfven syndens rening,
Vedergällningens och nådens borgen.
Uppenbarelse af oskuldsfriden,
Dog Elias ej, — till skyn han rycktes
Lefvande; protyp af lagens lydnad,
Moses dog för synden, oeh begrofä
På det berg, ifrån hvars spetsar honom
Visades ett oupphunnet land;
Christus, tolken af försoningsläran,
Sjelf försonaren, vardt död, men uppstod
För att återtaga Fadrens boning.
Oskuld, lagens helgd och mild försoning
Stråla ock från Tabor, der Messias
Stämt till möte Moses och Elias.
Sörjom då ej öfver vägens törnen,
Fröjdoms hellre åt hans vissa slut.
Seglande bland molnen, skönjer örnen
Knappt den klyfta, der han bott förut.
Prisom lyckliga de hädanfarna,
Dem, som svingat sig till etherns rymd;
Ack! han låg ej fjerran, endast skymd,
Och för oss han äfven snart skall klarna.
Länkarna, som skenbart falla bort
Ur vår kedja, slutas till förbundet
På hinsidan af det mörka sundet;
Passet är så smalt — och färden kort.
Vare dagen maj-glad eller mulen,
Dock en qväll är honom föresatt;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
