Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246_
Yare qvällen solvarm eller kulen,
Han skall dock förträngas af en natt.
Och ju mer den dystra natten tjocknar,
Högre glänser himlablossens prakt,
Liksom stjernan ej för ögat slocknar,
Då hon ses från grufvans djupa schakt.
Och i natten vandrarns steg ej vackla;
Framför honom religionen går,
Som hans genius, med sin höjda fackla; —
Med en nedvänd skrider i hans spår
Döden, som den tysta följesvennen:
Stel och kall, förgänglighetens bild,
Ingen vän på jorden är så mild,
Ar så trogen, som den bleke vännen.
Icke längesedan inbjöd och medtog, nästan i
samma ögonblick, denne fredens härold en till
hemfärden beredd, men af vandringen ännu oförtröttad
pilgrim, T. M. St. M. brodern Henrik Georg af
Melin. Om ock, ställd emot den himmelska
vinningen, hvar jordisk förlust måste tigande tillbakaträda,
kunde likväl Melins, den lefvande arbetsglädjens,
oväntade bortgång ej annat än väcka häpnad och
sorg bland fosterbygdens vänner, som alla blifvit
hans, och särskilt inom de murar, der han stod
enkel och skrytlös, fast och lodrät, bilden af en antik
hvalfpelare, trotsande årens och mödornas dubbla
tyngder. Rättskaffenshet, kunskapsnit och ordningssinne,
humant allvar och lugn kraft voro hans utmärkande
egenskaper. I hans karakter förenades den politiska
sjelfständigheten och den ekonomiska, begge
underordnade blott laglydnaden och hederskänslan. Såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
