Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257_
Den 22 Mars 1840.
Från dagens sorl och oro, undan de ömsom
adla, bittra eller tomma striderna om saker, personer,
och ord, samlas vi endrägtigt till vårt festliga
nyårsmöte i templet, som invigdes åt fridens Gud, kring
den store försonarens högaltar. Också vi hafve ett
riddarhus, der våra oprydda vapensköldar omskyggas
af korsets heliga fana. Vi tillhöra ett andligt, efter
Melkisedeks sätt presterligt samfund, sträfvande till
det mål att bygga en allmänlig, evangelisk kyrka,
och gästande som främlingar på jorden; fastän blandade
med hennes menige allmoge, söke vi borgarbref i den
staden, hvars murar heta salighet och hvars portar
lof. Den som hoppas något bortom tiden, klagar ej
öfver tidens gång och riktning, dem han ändock ej
kan hejda eller förändra. Han vet att i stillhet idka
och odla den sublimaste bland vettenskaper, grundlig
sjelfkännedom; att undfly eller riitta det svåraste bland
fel, öfverdrift i anspråken; att upphämta och
förkofra den skönaste bland gåfvor, hjertats lugn. Stark,
i sin svaghet, genom försakelsens mod och godhetens
inflytande, bemödar han sig oaflåtligen att upplösa
missljud, förmedla motsatser, sammansmälta intressen.
Och af dessa egenskaper i förening bildas den
religiösa, politiska och sociala tolerans, som stämplar en
äkta christen, en dygdig samhällsman, en broderlig
medvandrare på hemfärden till fadershuset. Välviljan,
undseendet, eftergiften förringa aldrig, men stadga
och förhöja den redliges värde, hvari han står lika
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
