- Project Runeberg -  Den Hemlighetsfulla ön /
48

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Harbert, — att en så energisk karl som herr Smith inte gått
in på att drunkna som en annan stackare. Han måste
ha kommit i land någonstädes på kusten. Är det inte
så, Pencroff?

Matrosen skakade sorgset på hufvudet. Han hyste
så godt som intet hopp att få återse Cyrus Smith, men
då han icke ville, att Harbert skulle misströsta, sade han:

— Ja visst, ja visst! Vår ingeniör är karl till att
draga sig ur spelet, der hvarje annan skulle gå förlorad!

Under tiden observerade han kusten med ytterlig
uppmärksamhet. För hans ögon framträdde den sandiga
stranden, till höger om flodmynningen begränsad af
bränningarna. De under vattnet ännu befintliga klipporna
liknade grupper af i brottsjöarna liggande amfibier.
Utanför klippbandet gnistrade hafvet i solskenet. I söder
stängde en skarp spets horisonten, och man kunde icke
urskilja, om landet fortsattes i denna rigtning, eller om
det böjde sig åt sydost och sydvest; i sådant fall måste
denna kust tillhöra en mycket aflång halfö. Vid norra
ändan af bugten fortlöpte stranden ett långt stycke,
följande en mera afrundad linie. Der var kusten låg, utan
klippor och full med stora sandbankar, som ebben
lemnat blottade.

Pencroff och Harbert vände sig nu mot vester.
Deras blickar fängslades genast af berget med den
snöbetäckta toppen; detta berg reste sig på ett afstånd af sex
eller sju mil. Från dess första afsatser ända till
två mil från kusten syntes stora skogssträckor med
ständig grönska. Från brynet af denna skog ända till
kusten utbredde sig en stor, grönskande platå, hvarpå
trädbuketter voro nyckfullt kringströdda. Till venster såg
man då och då, der det fans någon bar fläck, framglittra
den lilla flodens vatten, och det föreföll, såsom om dess
temligen bugtiga lopp åter styrde kosan mot de grenar
af berget, mellan hvilka den borde upprinna. Vid den
punkt af floden, der matrosen lemnat sin vedflotte,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jul 26 16:03:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vjhemligon/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free