- Project Runeberg -  Den Hemlighetsfulla ön /
50

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

klippdufvor, — svarade Harbert. — Jag känner igen dem
på det dubbla, svarta bandet öfver deras vingar, på den
hvita gumpen och deras blågrå fjädrar. Men om
klippdufvan smakar bra att äta, böra hennes ägg vara
förträffliga, och ha de här lemnat några i sina bon, så ...

— Skola vi inte ge dem tid att utkläckas annat än
i form af omelett! — afbröt honom Pencroff muntert.

— Men hvar skall du göra din omelett?— frågade
Harbert. — I din hatt?

— Så stor trollkarl är jag inte, — svarade
matrosen. — Vi slå derför utan dröjsmål ned på äggen, min
gosse, och jag åtager mig att expediera dem!

Pencroff och den unga gossen genomsökte noga
håligheterna i graniten, och de funno verkligen ägg i flera
af dem. Några dussin insamlades och inlades i matrosens
näsduk, och i det ögonblick, då ebben borde vara
inne, begynte Harbert och Pencroff stiga ned mot floden
igen.

När de uppnådde det ställe, der floden böjde sig,
var klockan 1 på middagen. Strömmen hade redan vändt
om. Man borde derför begagna sig af ebben för att forsla
bränsleflotten ned till flodmynningen. Pencroff hade icke
för afsigt att låta flotten utan ledning följa med
strömmen, och han tänkte ej heller gå ombord för att styra
densamma. Men en sjöman är aldrig förlägen, då det
gäller rep och linor, och Pencroff snodde nu af torra
lianer ihop en flera famnar lång lina. Denna växtkabel
fästes i flottens akter, och matrosen höll den i handen,
under det att Harbert, stötande tillbaka flotten med en
lång stång, höll den ute i strömfåran.

Allt gick efter önskan. Stranden var mycket brant,
det var ej att befara, att flotten skulle stranda, och
inom två timmar befann den sig vid flodmynningen, på
några stegs afstånd från bostaden.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jul 26 16:03:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vjhemligon/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free