- Project Runeberg -  Den hemlighetsfulla ön /
51

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Anordning af bostaden. Den vigtiga eldfrågan. Tändsticksasken. Man letar på stranden. Korrespondentens och Nabs återkomst. Blott en enda tändsticka! Den sprakande eldbrasan. Den första qvällsvarden. Den första natten på fast mark

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FEMTE KAPITLET.



Anordning af bostaden. — Den vigtiga eldfrågan. — Tändsticksasken.
— Man letar på stranden. — Korrespondentens och Nabs
återkomst. — Blott en enda tändsticka! — Den sprakande eldbrasan. — Den
första qvällsvarden. — Den första natten på fast mark.


Det första Pencroff företog sig, sedan bränslet
blifvit lossadt, var att göra hålan beboelig genom att
afstänga de gångar, genom hvilka luftströmmen tog kosan.
Sand, stenar, hopflätade grenar och fuktad jord tillslöto
hermetiskt de gångar i &’t, som lågo öppna för de
sydliga vindarna, och isolerade dess öfre del. Blott en smal
och krokig gång, som utmynnade på sidan, lemnades
öppen för att leda ut röken och framkalla drag i spiseln.
Bostaden blef sålunda afdelad i tre eller fyra kamrar,
om man kan gifva detta namn åt lika många mörka
hålor, med hvilka knappt ett vildt djur skulle nöjt sig.
Men man var emellertid på det torra och kunde stå rak
der, åtminstone i den största af dessa kamrar, hvilken
låg i midten. Fin sand betäckte marken, och öfver
hufvud taget kunde man draga sig fram der i afvaktan på
något bättre.

Under arbetet språkade Harbert och Pencroff.

— Kanske ha våra kamrater, — sade Harbert, —
funnit en bättre bostad än vi?

— Det är möjligt, — svarade matrosen, — men
latas derför inte! Det är bättre att ha en sträng för
mycket på sin båge än att inte ha någon alls.

— Ack, — inföll Harbert, — måtte de ha herr Smith
med sig, måtte de återfinna honom, och det återstår oss
då blott att tacka himlen!

— Ja, — mumlade Pencroff, — det var en karl, det,
och en rigtig karl s’en!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjhemligon/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free