- Project Runeberg -  Den Hemlighetsfulla ön /
53

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bekänna, att jag föredrar tändstickor. Hvar har jag mina
tändstickor?

Pencroff sökte i västfickorna efter asken, som han
aldrig gick utan, ty han var en inbiten rökare. Han
letade i byxfickorna, och till sin stora häpnad anträffade
han ej heller der ifrågavarande ask.

— Det var märkvärdigt, mer än märkvärdigt! —
utbrast han och betraktade Harbert. — Asken måtte ha
fallit ur min ficka, jag har tappat den! Men du,
Harbert, har du ingenting, inte ett eldstål, ingenting hvad
som helst, som duger till att göra upp eld med?

— Nej, Pencroff!

Matrosen gick ut, åtföljd af den unga gossen, och
gned sig häftigt i pannan.

De sökte ytterst noga båda två på sanden, bland
klipporna, utefter flodstranden, men förgäfves. Asken
var af koppar och kunde icke hafva undgått deras
uppmärksamhet.

— Pencroff, har du inte, — frågade Harbert, —
kastat ut asken ur gondolen?

— Det har jag nog aktat mig för, — svarade
matrosen, — men då man kastats så som vi, kan en sådan
der liten tingest ha försvunnit. Också min pipa har jag
mistat! Fördömda ask, hvar kan den vara?

— Nå väl, hafvet drager sig tillbaka, — inföll
Harbert, — låtom oss springa till stället, der vi landstego!

Det var föga sannolikt, att de skulle återfinna asken,
som vid flodens inträde borde hafva blifvit bortsköljd af
vågorna bland klapperstenarna, men ett försök skadade
ju icke! Harbert och Pencroff begåfvo sig skyndsamt
till det ställe, der de landstigit aftonen förut, och som
låg på omkring två hundra stegs afstånd från deras
bostad.

Der letades nu noga bland klapperstenarna och i
håligheterna i klipporna. Förgäfves! Om asken tappats
på detta ställe, hade den blifvit bortspolad af vågorna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jul 26 16:03:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vjhemligon/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free