- Project Runeberg -  Den Hemlighetsfulla ön /
56

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ballongens näst sista sjunkande försiggått, ett sjunkande,
som åtföljts af ingeniörens och hunden Tops försvinnande.
Stranden var öde. Intet spår, intet märke! Ej ens en
kiselsten, som nyligen hade blifvit omvänd, ej ett enda
spår i sanden, ej ett intryck af menniskofot på hela
denna del af stranden! Det var uppenbart, att ingen
inbyggare besökte denna kuststräcka. Hafvet var lika
ödsligt som stranden, och der var det, som ingeniören
funnit sin graf på ett afstånd från kusten af några
hundra fot. I detta ögonblick reste sig Nab och utropade
med en stämma, som dock förrådde, huru ringa hopp han
hyste:

— Nej, nej! Han är inte död! Nej, så är det inte!
Jag eller hvilken annan som helst, det vore möjligt!
Men han — aldrig! Det är en man, som ej kan gå
under! ...

Derefter mumlade han, då krafterna sveko honom:

— Ah, jag förmår inte mer!

Harbert sprang fram till negern.

— Nab, — sade den unga gossen, — vi skola
återfinna honom! Gud skall återge oss honom! Men du
måste vara hungrig! Ät, ät litet, jag ber dig derom!

Med dessa ord bjöd han den stackars negern några
näfvar musslor, en mager och knapp föda.

Nab hade icke förtärt något på många timmar, men
han vägrade. Beröfvad sin husbonde, hvarken kunde eller
ville han lefva längre.

Hvad åter angick Gideon Spilett, slukade han
musslorna; derefter lade han sig på sanden vid foten af en
klippa. Han var utmattad, men lugn.

Då gick Harbert fram till honom, och fattande hans
hand, sade han:

— Herr Spilett, vi ha upptäckt en håla, der ni kan
ha det beqvämare än här. Se, natten stundar. Kom och
hvila er! I morgon få vi se ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jul 26 16:03:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vjhemligon/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free