- Project Runeberg -  Den Hemlighetsfulla ön /
68

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en mängd små foglar. Dessa kurukuer lurade här på
sådana insekter, som tjena dem till föda. Man såg deras
befjädrade klor sluta sig hårdt omkring grenarna, på
hvilka de sutto.

Jägarna reste sig nu upp, och begagnande sina
käppar såsom liar, nedmejade de hela rader af kurukuerna,
hvilka icke tänkte på att flyga sin kos, utan i sin
dumhet läto slå sig till marken. Redan låg ett hundratal af
dem kringströdt på marken, innan de öfriga kommo sig
för med att fly.

— Godt, — sade Pencroff, — se der ett villebråd,
som passar ypperligt för jägare sådana som vi! Man
skulle kunna taga dem med handen!

Matrosen trädde nu upp kurukuerna såsom kramsfogel
på en böjlig gren, och vandringen fortsattes. Man
kunde märka, att flodens lopp böjde sig lindrigt, så att
den mot söder bildade en båge, men denna afvikning i
rigtningen fortsattes sannolikt icke, ty floden måste
upprinna i berget och hemta sin näring genom smältningen
af den snö, som beklädde midtelkäglans sidor.

Det egentliga ändamålet med denna utflygt var,
såsom vi veta, att åt hålans invånare anskaffa största
möjliga qvantitet villebråd. Man kunde icke säga, att denna
afsigt hittills blifvit uppnådd. Derför fullföljde också
matrosen ifrigt sitt letande och svor derunder, när något
djur, som han ej ens fick tid att igenkänna, flydde sin
kos genom det höga gräset. Om han ändock haft
hunden Top hos sig! Men Top hade försvunnit på samma
gång som hans husbonde och sannolikt äfven omkommit
med honom.

Mot kl. 3 e. m. skymtades nya fogelsvärmar i några
träd, bland hvilka var en enbuske, på hvars aromatiska bär
de hackade. Plötsligt ljöd en ordentlig trumpetsignal
genom skogen. Dessa besynnerliga och klingande fanfarer
frambragtes af det slags hönsfoglar, som man i Förenta
staterna kallar tetras. Snart såg man af dem några par

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jul 26 16:03:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vjhemligon/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free